2009-09-20
Tja bloggen jag har inte sovit på hela natten, hela jag är borta, jag tänker på gårdagen då jag fick en blodig läpp och ett spruket ögonbryn. Jag har alltid samma sorg jag gör sånna här saker, mitt liv är byggt på sånt här. Jag har alltid slagits, alltid varit den större av oss till längden, alltid varit den som var starkast, men nu vet jag inte längre, mitt liv börjar tyna bort. Jag såg min "pappa" idag, han var sig lik fast jag ändå inte hade sett han på tre år. Det kändes tungt att bara gå förbi han, han har ju sin nya familj nu, två andra barn. Hoppas någon förstår hur jag känner mig.